Jag skyller på barnen samt badrum, del 1

Jag åt middag med två personer från Västerbotten härom veckan och de undrade vad som hade hänt med bloggen? Jo, mina söner hällde ett glas vatten i datorn så den dog och sedan har jag liksom inte kommit igång igen efter det, svarade jag som vanligt när någon frågar. Det var ju ändå ett år sedan vattenincidenten, så några frågor har det ju blivit. Och en helt habil förklaring, tyckte jag.

Wow, är det omklädningsrummet i annexet till Fagersta BK:s division åtta-plan?

”Det var det sämsta vi har hört”, sa västerbottningarna och tittade unisont med trötta blickar på mig, ungefär som om jag hade försökt sälja en wok eller försäkring per telefon till dem eller något. Det var ju ett välbehövligt uppvaknande. Så jag ruskar väl igång den här sidan igen då.

Vad har hänt sedan sist? Massor! Innan Incidenten med vattenglaset (obs mitt fel som lämnade dator och tvååring ensamma) var det tidernas regnigaste höst och förvinter. Och det var då vi bjöd hemma en massa team med hantverkare. I alla fall två. Visste ni att ett hantverkar-team inte blir glada när de får jobba sida vid sida med ett helt annat hantverkar-team? Att det blir lite dålig stämning? Jag vet det nu. Not doing that again. Och det kan man säga om en hel del som hände förra hösten. Men man lär sig. Anyho.

I början på hösten tog vi in offerter från alla möjliga för att göra i ordning badrummet, varav det ena blev utdömt som ”använd inte den här duschen” och det andra som ”badkar under fönster är rena fuktfällan” av en försäkringsman som hälsade på. Och eftersom vi inte ville bo i en tvättsvamp full med silverfisk, så tänkte vi att det var lika bra att göra allt samtidigt. Och här kommer ett tips: ska du renovera badrum, tänk igenom och mät noga. Kolla på nätet ungefär vad du vill ha, jämför priser. Kolla leveranstider. Annars kan hela din fritid gå åt till att hänga på Bauhaus. Bara ett tips.

Vi börjar riva och hittar lappat och lagat från olika decennier. 

Vi fick en offert av en hantverkare som kunde börja bums. I det läget kan man ju börja ana ugglor i mossen. Men vi sa ja och han började bums. Vi hade inte beställt kakel, toaletter, badkar, klinker, fogar, armatur, blandare, tvättställ … Inget, faktiskt. Så medan gubbarna rev, for vi till byggvaruhus, mätte, beställde, köpte, hyrde släp och missuppfattade massor av information och fick göra om. Detta med att tänka, mäta och beställa är alltså något man kan göra innan. Gör det. Bara ett tips.

Galet snygg tapet i ena badrummet!

Men spännande! När de slet bort den gruvliga 70-talsplasten och furuväggarna i det bastuliknande badrummet var det som att stiga rakt tillbaka till husets byggår. Under fanns träbjälkar och gamla rostiga rör från 1932. De som renoverade senast hade inte brytt sig om att göra något underarbete alls, utan la bara på det gamla. Så det var ju tur att vi rev upp golvet! Originalrören hade som sagt rost och var minuter från att spricka. Så det blev ett käckt stambyte också. Och en liten vattenläcka.

Rörarbeten från 1932! Notera sprickan… Yikes!

Men hey, man lär sig! Det var ju liksom bra att det kom fram innan rören hann spricka helt och sprida odör av döden i hela huset. Det blev en skojig historia efteråt! Hahaha! Men just kanske det inte var så kul. Vad hände sen i denna rafflande historia, undrar ni kanske? Fortsättning följer!

Annonser

Öppna din dörr

Hallå? Vad gör ni egentligen? Varför så tyst? Undrar ni, kanske. Svar: vi letar dörrar. Och river badrum. Ni kommer inom kort veta mer om badrum som genomgått massor av metamorfoser sedan 1932 än ni någonsin trodde att ni skulle. Men först: dörrar. Jag har dammsugit Blocket. Terrat privatpersoner. Messat sent. Svurit över förlorade chanser. Men till slut: hämtade fyra dörrar i förra helgen! (I veckan sa kollegan lite en passant sådär att de kastade ut spegeldörrar från 20-talet på Wallingatan igår, bara att ta. Man var inte glad eftersom man var hemma och vabbade. Anyho.) Köpte två ganska tunna men svintunga, rejäla biffar med tre speglar från 1910-talet av säljaren Anders, iklädd shorts. Anders pratade vitt och brett om dörrar, hade dörrsamlande lite som en hobby. Med andra ord en lika stor byggnadsvårdsnörd som jag. Kul!

Fina dörrar från 1910-talet.
Fina dörrar från 1910-talet.

Säljaren Sonny, hipster i västerort, hade rivit en vägg och fick två 30-talsdörrar, en med karm, över. Vilka as! (Inte Sonny) De väger bly! Kvalitet! Saaben suckade lite över tyngden, men vi kom hem allihopa, karm och allt. Mint condition för 250 spänn. Man blir ju nästan lite rörd. Janne tog tag i trycke-/handtagsbiten (mehehehe) och köpte en 30-talsliknande mojäng och skruvade på idag. Fint va? Hoppas att dörrarna får plats nu. En nog så viktig detalj i sammanhanget.

1930-tals dörr med trähandtag hade nog Pannan gillat, men nej, det fick bytas ut …
1930-tals dörr med trähandtag hade nog Pannan gillat, men nej, det fick bytas ut …
… mot den här snyggingen! Fuskbakelit, med snyggt! Nyckelhålet ska förstås också bytas.
… mot den här snyggingen! Fuskbakelit, med snyggt! Nyckelhålsbrickan ska förstås också bytas ut.

Vått i ögonvrån

Man kan klaga på Sverige, att vi är rigida, pekpinniga och ägnar alltför mycket tid åt att köa. MEN. Tack vare vår nitiska sida har vi Stadsbyggnadskontoret, denna bottenlöst djupa källa till kunskap! Allt kategoriserat och sökbart! Så dit gick jag med fastighetsbeteckningen redo i handen. Och oj, oj, oj. Som jag fick svar på tal. Här fanns VVS-beskrivningar från 1926. Namn på besiktningsmän från 1947. Små darriga förfrågningar från änkefru Eriksson som ville bygga om kåken efter hennes mans frånfälle i mitten av 40-talet. SAMT, inte minst, originalritningarna. Oh, ack, ack. Det var då det kom en liten tår i ögonvrån. För detta hus var helt magnifikt!

Originalritning från 1926. Stiligt! Så fina dörrar och fönster med spröjs.
Originalritning från 1926. Stiligt! Så fina dörrar och fönster med spröjs.

När det stod färdigt 1932 fanns en pampig entré, tjusiga fönster, kattvindar, smal trappa, stilig fasad … Ja, det mesta. SÅ fint! Fick även veta att det var anno 1979 som Pannan bestämde sig för att ta bort husets själ på allvar och ersätta alla originalfönster med fula, bruna skottgluggar. Morr. Idag är huvudentrén på gaveln och gamla entrén igensatt till ett slags alkov.

Originalritning interiör. Kattvindarna är borta, övre hallen har en korridor, köket där uppe är borta... Det mesta är borta.
Originalritning interiör. Kattvindarna är borta, övre hallen har en korridor, köket där uppe är borta… Det mesta är borta.

En oerhört vackert gjort lantmäterikarta visar hur tomtgränsen gick på 60-talet, undrar om den fortfarande gäller? Men vilken tillbakablick genom årtiondena! Här har massor av folk bott (två familjer på 30-talet!) och minst en dött. Undrar om han spökar? Har inte märkt något än.

Lantmätaren mätte på begäran av nya köparen 1960. Och ritade den här fina kartan.
Lantmätaren mätte på begäran av nya köparen 1960. Och ritade den här fina kartan.

Plastmatte-bonanza

Man visste ju sedan gammalt att 1900-talsmänniskan gärna bredde ut en plastmatta över golvet. Över trägolvet. Över plankgolvet som var jättevackert och noga ditlagt av en professionell hantverkare med stor kunskap. Plastmattefolket bekymrade sig föga över att dra i några hundra spikar per kvadratmeter matta, rakt ner i nämnda trägolv. Det var noga. Vilket jag förstås kan uppskatta. Men att ägna juli åt att dra upp spik ur mattan är inte så fotogénique. Därav en viss tystnad på bloggen. Vi har även, framför allt pojkarna, ägnat oss åt att titta på färg som torkar. Inte heller så bildmässigt.

Plastmattor i lager efter lager …
Plastmattor i lager efter lager …
En del fina mönster, men oj, oj, oj, kolla vad många hål efter spikar.
En del fina mönster, men oj, oj, oj, kolla vad många hål efter spikar.

Men nu! Efter att ha gjort en arkeologisk utgrävning i pojkarnas rum genom årtionden av plastmattor har vi nu kommit till målet: trägolv! Ett riktigt fint sådant. Men vi har ju lärt oss att allt kan hända. Ena halvan av golvet kanske är ersatt med en plywoodskiva. Med andra ord: fortsättning följer!

Tadaa! Mer trägolv! Till slut!
Tadaa! Mer trägolv! Till slut!

En blyg viol bakom väggen

Jaha, jag kan säga redan nu att alla ni som INTE är intresserade av tapeter kan hala ner intresseflaggorna och lägga dem i en liten låda. Så. Nu kan vi andra fortsätta. Ni vet träpanelen som Pannan satte upp 1968? (Janne hittade ett mynt bakom panelen från denna tidpunkt, ännu en hälsning från förr. Rart!) Den skylde effektivt en liten tapetskatt bakom sig. Skira, sirliga mönster med blomster både här och där. Vilket fint rum det måste ha varit! Linnegardiner som vajade sakta i vinden från det halvöppna spröjsade fönstret … Kanske ett nätt skrivbord där en 50-talstjej satt och gjorde läxor … Håll ut rummet, snart är du tillbaka!

En söt tapet med bårder från en annan tid.
En söt tapet med bårder från en annan tid.

IMG_6790 IMG_6792 IMG_6793

Janne slet också bort något slags halkskydd modell kraftigare från trappan som leder upp till andra våningen. Mr O, som vi köpte huset av, hade väl den för att helt enkelt inte snubbla. Men den är robust! Som något man har på bilbesiktningen för att bilarna inte ska halka ner, eller nåt. Trappan får ni se sen!

Furusäng, bye bye

Furusäng. Who needs it?
Furusäng. Who needs it?

Vet ni vad man kan göra? Klä in ett helt rum, inklusive sin dubbelmadrass, i furuplankor. Det tar lite tid, men det blir ju så BRA! Tycker ju då inte jag. När Galenpannan beslöt sig för att lägga ner en bunt sedlar och sitt anletes svett på att fura in killarnas sovrum och dessutom toppa med en kvalster-heltäckningsmatta önskar jag att någon hade sagt ”Men vet du Pannan, det är ju ändå 30-tal, bra materialval, platsbygga garderober och neutrala färger. Till och med en jättefin tapet kvar från 50-talet. Ska du inte spara pengarna och åka till Gran Canaria i stället?”

Tyvärr var det ingen som gjorde det. Pannan satte dessutom upp sjögrästapet i hela rummet. OCH drog kablar lite härs och tvärs längs med hela väggarna. OCH langade upp träskivor – som inte passar i storlek – som ”dörrar” till garderoberna. Detta är helt klart Fula Husets fulaste rum.

Bara plank kvar.
Bara plank kvar.

En regnig dag i juli tog Janne fram kofoten och gick loss. Det gick ju rätt bra! Hejdå inbyggda konstiga säng! Hejdå matta som någon borde komma och göra toxikologi-test på! Välkommen ljus och rymd. Eller i alla fall inte furu.

Ingen säng! Nu ska bara mattan bort...
Ingen säng! Nu ska bara mattan bort…

Houston – vi har trägolv!

Trägolv i killarnas rum!
Trägolv i killarnas rum!

Vi var rätt ivriga att börja idag om man säger. Vad döljer sig under den skamfilade ytan i det här huset? Svarte Petter, eller guldet? Det tog inte många minuter innan Janne hade rivit bort heltäckningsmattan i lilla rummet (killarnas, eller gästrummet) och EUREKA: det fanns trägolv! Och massor av annat junk också, SJU lager av plastmatta till exempel … Så under sommarens varmaste dag (4 juli as it happens, grattis alla Americans) stannade Janne inne och slet i sitt anletes svett. Men det betalade sig igen! Under en matta hade hantverkarna, som sig bör, lagt en kopia av dagens tidning. Tidningen visade sig vara Stockholmstidningen anno 1961, i juli minsann! Otroligt att tänka sig att senast någon höll just den tidningen i handen var 54 år sedan … Han som sålde huset visste inte om att den låg där. Visst är det ballt?

Oj, en tidning under en matta!
Oj, en tidning under en matta!
Stockholms-tidningen från juli 1961, innanför ett av plastmattelagren i vårt golv. Svindlande!
Stockholms-tidningen från juli 1961, innanför ett av plastmattelagren i vårt golv. Svindlande!

Själv hittade jag rabarberstjälkar inbäddade i tunga lager kirskål, enorma! Så nu blir det saft i nya huset. Sigge hjälpte till att skörda både kål och rabarber iförd nya arbetshandskarna.

Sixten och hans nästan lika stora skörd.
Sixten och delar av hans skörd.