Vått i ögonvrån

Man kan klaga på Sverige, att vi är rigida, pekpinniga och ägnar alltför mycket tid åt att köa. MEN. Tack vare vår nitiska sida har vi Stadsbyggnadskontoret, denna bottenlöst djupa källa till kunskap! Allt kategoriserat och sökbart! Så dit gick jag med fastighetsbeteckningen redo i handen. Och oj, oj, oj. Som jag fick svar på tal. Här fanns VVS-beskrivningar från 1926. Namn på besiktningsmän från 1947. Små darriga förfrågningar från änkefru Eriksson som ville bygga om kåken efter hennes mans frånfälle i mitten av 40-talet. SAMT, inte minst, originalritningarna. Oh, ack, ack. Det var då det kom en liten tår i ögonvrån. För detta hus var helt magnifikt!

Originalritning från 1926. Stiligt! Så fina dörrar och fönster med spröjs.

När det stod färdigt 1932 fanns en pampig entré, tjusiga fönster, kattvindar, smal trappa, stilig fasad … Ja, det mesta. SÅ fint! Fick även veta att det var anno 1979 som Pannan bestämde sig för att ta bort husets själ på allvar och ersätta alla originalfönster med fula, bruna skottgluggar. Morr. Idag är huvudentrén på gaveln och gamla entrén igensatt till ett slags alkov.

Originalritning interiör. Kattvindarna är borta, övre hallen har en korridor, köket där uppe är borta… Det mesta är borta.

En oerhört vackert gjort lantmäterikarta visar hur tomtgränsen gick på 60-talet, undrar om den fortfarande gäller? Men vilken tillbakablick genom årtiondena! Här har massor av folk bott (två familjer på 30-talet!) och minst en dött. Undrar om han spökar? Har inte märkt något än.

Lantmätaren mätte på begäran av nya köparen 1960. Och ritade den här fina kartan.

Plastmatte-bonanza

Man visste ju sedan gammalt att 1900-talsmänniskan gärna bredde ut en plastmatta över golvet. Över trägolvet. Över plankgolvet som var jättevackert och noga ditlagt av en professionell hantverkare med stor kunskap. Plastmattefolket bekymrade sig föga över att dra i några hundra spikar per kvadratmeter matta, rakt ner i nämnda trägolv. Det var noga. Vilket jag förstås kan uppskatta. Men att ägna juli åt att dra upp spik ur mattan är inte så fotogénique. Därav en viss tystnad på bloggen. Vi har även, framför allt pojkarna, ägnat oss åt att titta på färg som torkar. Inte heller så bildmässigt.

Plastmattor i lager efter lager …

En del fina mönster, men oj, oj, oj, kolla vad många hål efter spikar.

Men nu! Efter att ha gjort en arkeologisk utgrävning i pojkarnas rum genom årtionden av plastmattor har vi nu kommit till målet: trägolv! Ett riktigt fint sådant. Men vi har ju lärt oss att allt kan hända. Ena halvan av golvet kanske är ersatt med en plywoodskiva. Med andra ord: fortsättning följer!

Tadaa! Mer trägolv! Till slut!